Med tinktur menas ett utdrag där man har använt alkohol för att få ut de aktiva ämnena/åtråvärda egenskaperna ur växtdelarna.
Med tinkturer så kan man få ut lite eteriska oljor och hartser ur växtdelarna som är fettlösliga, utöver vattenlösliga ämnen. Tinkturer är vanligen inte lämpliga att använda i hudvårdsprodukter. Speciellt inte i produkter för ansiktet. Möjligen så kan man använda tinkturer till liniment för att självbehandla svullnader och blåmärken som sitter på kroppen och inte ansiktet.
Historiskt sett så har tinkturer mest varit till för att smaksätta öl och vin och som en funktion inom medicinska preparat. Nu för tiden så har läkarna tillgång till mer raffinerade och effektiva medel för att behandla patienterna med. Det är betydligt lättare att behandla patienter med tabletter med en känd mängd aktiva ämnen, som till skillnad från förr så kunde det vara svårt att veta hur mycket preparationerna innehöll av de aktiva ämnena. Resultatet då kunde få ödesdigra konsekvenser när folk antingen fick för mycket medicin i sig alternativt för lite.
Det kan tyckas spännande att göra ett vitpilsbarkstinktur själv för att använda istället för aspirin. Många personer som tror att all medicin som idag säljs på apoteken är ren och skär ondska. Dras gärna till dessa hemgjorda tinkturer. Något som är bra att veta är att om man nu tycker att man har problem med biverkningar från vanliga aspirintabletter. Så är vitpilsbarkstinktur ännu värre för magen. Acetylsalicylsyran som finns i aspirin är en modifierad variant på salicylsyran för att vara mildare. Har man problem med den så kommer man inte att tycka att en tinktur på vitpilsbark är bättre på något sätt.
För att göra en hållbar tinktur krävs det en alkohol som är starkare än 40 %. Den ska helst ligga runt 60 %. Men det finns exempel där det används 25 % alkohol, dock så blir hållbarheten kortare med denna låga alkoholhalt. Vilken alkoholhalt man behöver använda beror helt på vad syftet med tinkturen är, hur mycket av de fettlösliga ämnena som man vill extrahera ur växterna, etc.
Förr i tiden använde man den spritbas som man hade hemma, såsom vin, cognac, öl. De kan ha haft ett medicinskt syfte, men det kan lika väl vara för att sätta bättre eller god smak på drycken. Och användes vanligen vid högtider/fester, precis som i dag. Glöggen som vi svenskar dricker till jul är en sådan variant, smaksatt kryddigt vin. Likör är en annan variant (anislikör, körsbärslikör, e.t.c.).
En annan produkt som man kan få från tinkturer är parfym. Ett exempel här är ungerskt vatten som är en form av tinktur så länge man inte fuskar genom att använda eteriska oljor istället för att låta växtdelar dra i alkoholen.
Vanliga örter/växter som man använder till tinkturer är arnika, rosmarin, diverse olika kryddor, bär och frukter. I gamla recept kan man även hitta konstiga ingredienser såsom daggmaskar och annat skumt.
När man gör tinkturer så är förhållandet mellan växtdelar och sprit viktigt, det brukar ligga på 1:5. Dvs en del växtdelar (viktdelar) och 5 delar (viktdelar) alkohol i rätt styrka. Ju mer koncentrerad man gör tinkturen desto lägre dosering behöver man använda.
Jag tar inget ansvar för felaktigt användande av någon råvara. Alla har själva ett eget ansvar. Dubbelkolla gärna med andra källor innan något används. Fråga gärna läkaren innan något används. Ifall det skulle kollidera med någon medicin Ni tar.
Källor
Shenet
Egen erfarenhet
