Redskap

Man behöver kanske inte alla redskapen som räknas upp nedan, men många av dem är bra att ha, sedan beror det också på vad man vill göra. Generellt för alla redskapen som jag räknar upp nedan är att det kan vara bra om man kan hålla isär dessa prylar från de redskap som man lagar mat med. Detta är extra viktigt med material som kan suga åt sig av doften av hudvårdsprodukterna, som slickepottar, vispar med silikonbeläggning, silikonformar, e.t.c, d.v.s. plast och silikon.

Det är inte roligt när maten helt plötsligt smakar parfym.

Vågen
Vad vågen ska klara
Ska man väga upp 1 g av någonting krävs det att vågen kan visa minst en decimal och ska man väga upp 0.1 g krävs det att vågen kan visa minst två decimaler, d.v.s. displayen ska visa 0.10 när man vägt upp 0.1 g.

Anledningen till detta är för att sista siffran som vågen visar är en osäker siffra.

I det första fallet med 1 g som exempel kan det i verkligheten vara 1.0 g till 1.9 g när vågen endast visar 1 g och saknar decimaler.

När man ska väga upp 0.1 g på en våg som endast kan visa 1 decimal blir problemet detsamma. Man vet inte här heller om det är 0.10 g eller 0.19 g som man faktiskt har mätt upp då den bara visar 0.1 g.

Har man en till decimal på vågen så kan man vara lite mera säker på att man är nära målet. Detta funkar helt utmärkt hemma när man "krämar", även vid små satser som 100 g. På labb är det lite annorlunda då det kan krävas upp till hela 6 decimaler för riktigt noggranna uppvägningar.

På labb då man ska väga upp vissa kemikalier som tetracyklin är man hänvisad till vågen med 6 decimaler, man brukar för det mesta kalibrera pipetter och väga upp giftiga ämnen med dessa vågar. Ganska ofta används 4 decimaler på labb men ibland är det extra viktigt att det blir korrekt.

Annat att tänka på
Man ska aldrig överbelasta en våg, klarar den max 100 g så pallar den inte 100 g av det man vägt upp plus det man använder som underlag/behållare så det hela överstiger 100 g.

Det kan vara klokt att investera en grövre våg som en vanlig köksvåg, som klarar upp till 3-5 kg och en våg med två decimaler för lite mer fin lir. Jag använder min finvåg med två decimaler till all krämning inkl då jag gör mineral smink. Enda gången som när jag inte använder finvågen är när jag väger upp natriumhydroxid och fett/olja till tvålning då det brukar bli ganska stora mängder att väga upp.

En våg med två decimaler går på några hundralappar. Vågarna är nuförtiden inte dyra som de var för 8-10 år sedan.

Min vanliga köksvåg köpte jag på Clas Ohlsson för många många år sedan, den visar bara hela gram och med den har jag vägt marsvin, mat och även råvaror när jag gjort tvål.

Plastbägare
Till vågen kan det vara praktiskt att ha engångsplastbägare i olika storlekar att väga upp råvaror i, dessa finns i de flesta matbutiker och ligger bland partyartiklarna. Jag använder mig av snapsglasen och de mindre dryckesglasen. Man kan även använda graderade mätglas i plast som man kan köpa från butiker som inriktar sig för diy:are alternativt så använder man mätglasen som följer med kan jang flaskorna. Anledningen till att ha dessa hemma är för att dessa i sig inte väger så mycket kan man väga upp mer åt gången på finvågen. Sedan är det enkelt att bara kasta dessa, d.v.s. dricks- och snapsglasen inte mätglasen, om man inte orkar diska då de inte kostar många kronor styck då man köper ett jättepack för en tia eller två. Det blir även mer hygieniskt så. Hur man väljer att göra är upp till var och en.

Mått
Även om man helst ska använda sig av en våg när man tillverkar så är det ibland motiverat med att ha lite mått hemma. Ska man göra badbomber eller skrubbar där det inte är så petigt är det enklast att bara måtta upp råvarorna eller bara ska blanda till en hudolja lite snabbt. Helst ska dessa vara i rostfritt stål eller i glas. Plast kan suga åt sig av råvaran man mäter upp, exempelvis ska man inte mäta upp eteriska oljor med plastmått men oljor och pulver går bra. Plasten och den eteriska oljan brukar kunna reagera med varandra och det syns senare på plasten då det ser ut som om att plasten har smält.

Glasbägare och metallbunkar
Både glas och metall klarar värme bra, förutsatt att man använder värmetåliga glasbägare. Vilket är praktiskt när man ska göra produkter som kräver värme vid tillverkningen, som salvor och crèmer. Plast kan suga åt sig av råvaran och materialet blir även lätt repigt då tillverkningen många gånger kräver att man vispar ihärdigt. Repiga plastbunkar är inte hygieniska då de försvårar rengöringen samt kan kontaminera produkten man har tillverkat, reporna i plasten kan gömma otrevligheter. Tänk på att metallbunkarna ska vara av rostfritt stål och inte aluminium. Emaljerade bunkar kan man också använda så länge de är rep- och hackfria.

Här är det praktiskt med flera olika storlekar på glasbägarna och gärna ha dubbeluppsättning av varje, 250 ml bägarna är de mest användbara i början och de står för det mesta även stadigt i vattenbadet. Till glasbägarna i 250 ml storleken så finns det ett plasthandtag att köpa till, med det så kan man enkelt plocka upp bägare ur kokande vattenbad utan att riskera skålla fingrarna. Den underlättar även när man häller ner oljefasen ner i vattenfasen då det blir lite mer ergonomiskt och mindre hett för fingrarna.

Kastruller och grytor
Här är det inte så noga med materialet, så länge man bara ska göra vattenbad. Produkten ska ligga i en bunke/bägare och inte i direktkontakt med kastrullen eller grytan. Det är dock skillnad om man ska göra tvål eller såpa från grund där man blandar fett och lut. Då måste man använda sig av en kastrull eller gryta i rostfritt stål, här funkar varken aluminiumkastruller eller gjutjärnsgrytor.

Vispar i olika storlekar
Här är det praktiskt att ha flera ballongvispar i olika storlekar hemma. Observera att om man är nickelallergiker så kan det vara klokt att kolla visparna först med nickeltester som ska finnas på apoteket. Det är lite tråkigt om man lyckas göra produkterna obrukbara p.g.a. nickelkontimation från en visp.

Mortel och pistill
För mortel och pistillen är det bra om man får tag på en i keramik och är lab-grade. Många gånger så mortlar man råvaror som inte hör hemma i maten, men som går bra på huden och för säkerhets skull är det bra om man har en separat mortel för dessa ändamål. Undvik porslinsmortlar med träpistill, träet kan vara svårt att få helt rent.

Förpackningar
Här kan det vara bra att ha en drös med olika förpackningar att välja på. De får gärna vara lätta att rengöra så de går att använda igen utan alltför mycket krångel. När jag har gjort en större mängd lotion eller hudolja brukar jag hälla över produkten i en gammal rengjord Kan Jang flaska/stor burk som jag sedan tar av och för över i en liten mer behändig behållare. Olika former av insatser till flaskor som pipetter, pump- och sprayinsatser ska ses som engångsartiklar. Gamla honungsburkar är bra att ha några stycken av och är praktiska att hälla över de råvaror som kommer levererade i plastpåsar. Själv använder jag antingen frystejp eller dymo präglingstejp att märka upp burkarna med. Kom ihåg att skriva bäst före datumet för råvaran alternativt så kan man klippa ut etiketterna från påsen och tejpa fast på burken.

Slickepottar
Flera stycken i olika storlekar är praktiska att ha. Se bara till att de är separerade från matlagningen. Det är inte roligt med mat som plötsligt smakar patchouli. Så fort jag ser små slickepottar så hugger jag till och köper, då de är guld. Det är rätt så svårt att hitta smala slickepottar nu för tiden som samtidigt är bra. De flesta som jag har sett är för styva och/eller för tjocka ute i kanten det gör att man inte når så bra i små behållare som små mätbägare eller den minsta storleken på glasbägare.

Formar
Vill man göra tvål är riktiga tvålformar värt att investera i, att hälla kallrörd tvål i gamla mjölkförpackningar är något som man tröttnar väldigt snabbt på. Kul första gången sedan är det bara skittrist. Se till att hålla dessa isär från de formar som ni bakar med. En form som jag tycker är oumbärlig när jag gör tvål är min browniepan mold i silikon. Det är en fyrkantig form i silikon som är lättanvänd och ger en utrymme för mycket tvålskapande. Det är nu betydligt lättare idag att hitta fina kvalitets tvålformar här i Sverige än det var för 10 år sedan. Webbutiker som annars brukar kunna ha användbara formar är de som säljer bakartiklar. Bästa tipset är annars att passa på och gå in i billighetsvaruhus som i USA när man är där. Min brownie pan form i silikon gick (2009) på knappt 10 dollar.

Stavmixer
Ska man göra kallrörd tvål eller hårgelé så är en stavmixer oumbärlig. Ska man göra vaxiga crèmer som går åt cold cream hållet så tycker jag att man kan välja ett annat verktyg som är lättare att rengöra än vad en stavmixer är. Jag testade att göra cold cream en gång med min och även om jag körde den i diskmaskinen så hittade jag rester av produkten under bladen. Sedan ska jag erkänna att jag använder samma stavmixer när jag lagar mat. Jag har inte upplevt några problem med det, när jag doftsätter tvål är jag redan klar med stavmixern och vispar in doften med en ballongvisp istället, på så sätt riskerar jag inte att förstöra stavmixern med doftsättningen.

Mikrovågsugn
Enda gången som jag använder mikron är när jag ska smälta häll och smält tvål (glycerintvål). Jag vet att det finns flera personer där ute som gillar att värma fetter och oljor i mikron. Anledningen till att jag inte gör det är för att det lätt kan bli för varmt om man gör så. Jag har sett bilder på nätet där folk har sprängt sina värmetåliga pyrexbehållare när de ska smälta samman bivax och olja bara för att göra något simpel som cerat. Värmetåliga behållare kan även sprängas när man värmer vätskor, e.t.c. och inte bara oljor.

Termometrar
Minst två bra termometrar är ett måste om man ska tillverka emulsioner, d.v.s. crèmer och lotions. Termometern ska kunna visa hela grader för att fungera optimalt, många stektermometrar visar inte detaljerat nog. Vilket utförande på termometern man väljer är upp till var och en.

El-visp med stativ
Praktiskt att ha då man gör vissa typer av produkter som kräver ihärdig vispning som cold cream eller vispat kroppssmör. Stativet gör att man får som en extra arm som håller i vispen åt en när man gör vissa krävande produkter. Min elvisp används även till matlagning och bakning, så man behöver inte införskaffa i en separat sådan för hudvårdsprodukterna. De stavmixers som har en vispfunktion är kanske inte den bästa att använda när man ska göra hudvårdsprodukter, och speciellt inte till vispade fluffiga bodybutters. Det är en sak att vispa grädde med dessa då stavmixarna brukar vara lite känsliga för hur länge man får köra dem i ett streck, det går ju lite snabbare att vispa grädde än vad det tar att göra eget fluffigt body butter som kan ta ca. 20-30 minuter av ihärdigt vispande.

Kaffekvarn
Det är praktiskt att ha en billig elektrisk kaffekvarn med blad om man ska pulverisera växtdelar till pulver eller vill tillverka eget mineralsmink. Det är bra om man kan få tag på en lättrengjord kaffekvarn med avtagbara blad. Hackanordningen till som finns till stavmixern är ett alternativ men jag tycker inte att de som jag har provat fungerar lika bra som en kaffekvarn med blad gör. Kaffekvarnen som man använder till hudvårdsprodukter/smink ska hållas borta från matlagningen.

pH-stickor eller pH-meter
Är ett måste om man ska kunna ha koll på pH:t i produkten. Ska man kolla pH på kallrörd tvål eller såpa behövs en digital pH-meter, tvålen kan reagera med pH-stickorna och uppvisa ett felaktigt pH-värde. Vill man jobba med s.k. cosmeceuticals i hudvårdsprodukterna så krävs det många gånger att man har stenkoll på produktens pH, fel pH kan leda till att de aktiva ämnena som man använt inaktiveras och då är pH-stickor mest lämpliga att använda. Har man valt att inte använda det traditionella konserveringsmedlet i sina kreationer så är det jätteviktigt att man kan mäta pH:t, då de ekologiska varianterna är pH-känsliga.

© C skaparen av The DIY blogg