Urea
Finns naturligt i vårt svett och urin och är en så kallad naturlig fuktighetsfaktor. Kallades förr för urinämne då man först lyckades utvinna det ur urin. Holländaren Herman Hoerhaave upptäckte detta 1727. 1828 lyckades tysken Friedrich Wöhler syntetisera karbamid ur silvercyanat och ammoniumklorid.
Vad den används till
Karbamid används först och främst som fuktighetsbindare i hudvårdsprodukter.
Karbamid luckrar upp hud i höga koncentrationer, d.v.s. om man använder mer än 5 % (vikt-%) i en produkt. Används för det mesta med 3-5 % i produkter, men jag har sett i produkter för extremt torra hälar med 30 % karbamid i.
Lika delar salt och karbamid återfuktar huden ännu bättre än endast karbamid. Denna kombo kanske inte är ska användas för att bekämpa spruckna hälar med 30 % karbamid, utan här gäller för lägre de doseringarna.
Ska blandas i produkten när produkten är svalare än 27ºC, annars bildas ammoniak av karbamiden.
Är bakteriedödande och den funktionen kan man dra nytta av i deodoranter och fotvårdsprodukter, men man kan inte ersätta ett adekvat konserveringsmedel med karbamid.
Karbamiden gör att huden kan tåla tensider bättre än vad den annars skulle ha gjort.
Har man otur så kan höga koncentrationer karbamid orsaka att crèmen/lotionen skär sig. Alla emulgeringsmedel fixar inte höga koncentrationer av karbamid (det kan bli tunnare/grynigt). Så här gäller att man testar sig fram och inte slänger ner alla dyra ingredienser på en gång i receptet och så visar det sig att det sket sig.
Källor
Skapa din egen naturkosmetika - Finn Andersen, Artaromaförlaget, 2000, andra upplagan. ISBN 91-973461-0-1
Shenet, 2014-09-09
Crearomes informationshäfte - "Råvaror till hudvårdsprodukter", rev okt 2001
